Johan Häll

Det händer mycket just nu.
Jag fick ett mail imorse med ett erbjudande att omgående och några månader framåt (med eventuell förlängning) börja jobba som redaktör på Expressen websport.
Varför kommer allt samtidigt? Det var väldigt kul att få erbjudandet helt oväntat (det har ju inte varit ute någon annons).
Det var så surt att tacka nej till något man verkligen vill. Men jag hoppas innerligt att chansen dyker upp igen.
Suget efter kvällstidningsredaktionerna är fortfarande stor efter fyra år på Aftonbladet.
Jag vill kombinera journalistyrket med filmjobben.

Johannes Brost satt förra lördagen i TV 4:s Nyhetsmorgon och nämnde Orion som en av hans kommande filmer där han han spelar en hemsk jävel.

En bit in i klippet.

Castingen till Unholy tuffar vidare.
På söndag är det Öppet hus för de inbjudna som vi är intresserade av. Cirka 60 personer kommer för att visa vad de går för. Det blir provfilmning, fotografering och frågeformulär som ska fyllas i.
Vi håller tummarna för att vi blir nöjda när dagen är över.

Det finns toppar och det finns dalar.
Efter förra årets nyårsfirande var det några veckor senare rent psykiskt ett åk med stjärtlapp nedför svarta backen i Sälen med ögonbindel. Det var en störtdykning som jag inte visste hur och om jag skulle klara av att hantera.
Jag var inställd på en stor krasch.
Plötsligt var man i fullt sjå med att leta lägenhet och i vitögat syntes hela familjelivet hur det plötsligt raserades. En förfallen och ensam ruin som inte kunde repareras.
Det skulle ske en livsförändring…

2010 var året då vi ställde upp för varandra. En hjälpande hand och stark kärlek och vänskap har hjälpt många i min omgivning det här året. Under det första kvartalet förlorade en av mina barndomsvänner hastigt och plötsligt sin mamma. Han som alltid ställt upp för mig. 17 år av stark vänskap. Han som sjukskrev sig en vecka från jobbet för min skull. För att vara med mig när jag hade det jobbigt.
Därför är du Martin Wennman den första jag vill tacka.
Tack för allt stöd. Tack för att du alltid bryr dig. Tack för att du finns i mitt liv.

 

Jag fann några kryphål och undvek kraschen.

Orions postproduktion har tagit längre tid än beräknat. Men det är värt jobbet i slutändan. När det blev tyst i Sandrew Metronomes visningsbiograf under våran privatvisning av filmen var det några långa minuter som fylldes av osäkerhet. Det dröjde hela vägen till eftertexternas slut innan distributionschefen började prata. Hon grät. Hennes tårfyllda ögon var fulla av beundran och vi hade återigen fått ett bevis på att vi berör. Orion berör. Den kommer beröra många själar.
Vi har fått cheferna på SF att applådera och uppriktigt konstaterat att filmen är bättre än många svenska filmer som gått på bio och fått stöd från Svenska Filminstitutet.
Nu jobbar vi vidare med en biodistributionsplan. Vi konkurrerar med 3D-filmerna och Harry Potter just nu. Otacksamt? Ja! Det handlar bara om pengar. Det här är affärer.  Det är en sådan bransch. Men fan vilken bra film vi har gjort! Tack alla inblandade!

Nästa år fyller jag 30.

Strax före min väns familjetragedi hade en annan person som jag känt under hela mitt liv det också minst sagt tufft. Maria, du har varit dagbarn hos oss sen du var nio månader gammal. Vi gick i samma klass från lekis och vi avslutade tillsammans i gymnasiet genom att stå på samma vagn den där varma studentdagen i juni 2000. Det gjorde så ont i hjärtat att veta att ditt livs kärlek hade gått bort. Allt gick så fort. Maktlöshet och uppgivenheten fick sig ett signum.

 

Linda Nissi och Crippe Sköld. Ni är som min syster och bror. Det finns inga begränsningar för er. Ni har hjälpt mig så mycket. Jag kommer aldrig kunna ge igen allt ni gjort. Min tacksamhet är obeskrivlig och det går inte sätta ord på det. Att ni inte tröttnade på mig när jag under en lång period med jämna mellanrum bodde hos er är ju en eloge bara det. Tack för att ni finns.

Jag har jobbat på Aftonbladets sportredaktion som reporter, både inhoppare och vikarie. Det var lärorikt och det roligaste jobb jag någonsin har haft. Senaste åren arbetade jag bara på distans som frilansjournalist. I fyra säsonger skrev jag samtliga matcher i Hockeyallsvenskan för Sportbladet. Det har landat på totalt sett över 1 700 matcher. Sinnessjukt. I augusti fick jag beskedet att det inte blir någon fortsättning. Ett bakslag.

Jag trodde ett tag att jag aldrig skulle hitta någon lägenhet. Tack till alla er som har försökt att hjälpa mig med boende.

Jag tittade igenom fotoalbumen från 2010. Vilka galna vänner jag har. Eller vrickade kort. Det är nog en kombination. För att få foton som är sjuka måste man ha en sjuk omgivning. Sjuk i rätt bemärkelse. 

Här är några foton att minnas från 2010.

Jag fick äran att göra ett intressant jobb åt ett tv-produktionsbolag under några dagar. Producenten bakom Melodifestivalen 2010, Lilla Al-Fadji och Doktor Åsa för att nämna några produktioner.
Det var karaktärsutveckling, manusutveckling och en projektbeskrivning  till något som kan bli mycket stort och bra under en flerårsperiod. Men blir det av ligger det ett antal år framåt i tiden.

”Det är i motvind draken lyfter”.

Carl Törnblom. Jag har alltid ställt upp för dig.  Du har haft motgångar som jag har uppmärksammat. Vi har haft våra privata samtal som stannar mellan oss. Jag har delat med mig av min erfarenhet.
Nu var det din tur att ge tillbaka. Tack för att jag fick bo hos dig under en sådan lång period. Det var som du vet mycket viktigt. Jag hade inte någon energi att bo i tält eller husvagn med tanke på det kalla vårvädret.

Mamma och pappa. Tack för allt ni hjälpt till med. Det är för mycket för att skriva ner allt. Ni vet vad.



Foto: Leksands IF, www.leksandsif.se

Mitt kära Leksands IF var mer eller mindre ett stolpskott ifrån elitserien – igen.  Till skillnad mot, jag skulle vilja säga de flesta klubbar i landet, har Leksands IF ett publiktryck som inte går att beskriva med ord. Man måste vara där. Man måste uppleva det. Åk till Tegera Arena när våra vitblåa krigare möter Borås eller Oskarshamn och känslorna och adrenalinet är ändå detsamma som när vi mötte Färjestad och Brynäs i elitserien. Leksingar älskar Leksand. Vi står alltid upp för laget. Laget står upp för oss. En dag är vi på allvar uppe och krigar i högsta serien igen. Då ska vi vara stolta som inte vikt oss eller gett upp efter alla snöpliga kvalseriespel.
Det är inte många som orkar.
Vi gör det .
Superstars gör det.
Leksand är äkta.
Vi är äkta.

Här är några fler foton att minnas från 2010.

Det har ibland varit nästintill en olidlig tomhet och saknad efter mina barn många gånger. Jag har varit i behov av aktiviteter, vare sig det är tv-spel hos Anton, som inte är någon utmaning i sig, eller på rent pensionärsvis ta långa promenader för att komma hemifrån för en stund.
Nu har det, efter en mörk, lång och sjukt tråkig höst gett retroaktiv utdelning. Jag kan tackla situationen. Det är inte bara min egen förtjänst.

Emil Forselius. Skådespelaren tog livet av sig i samma veva som de tidigare dödsfallen jag skrivit om. Emil skulle spela huvudrollen i en av mina kortfilmer. Han hade starka band till min barndomsvän David och hans flickvän Miriam (artisterna bakom Orion-låten ”Håller andan hårt” med Dogge Doggelito) med familj.
Emils sista filmroll blev en av huvudrollerna i Wallander: Indrivaren.



Jag vill också tacka alla personer som visat att dom brytt sig under min jobbiga period, genom mail, sms och telefonsamtal. Ni vet vilka ni är.

Shahriyar Latifzadeh har ett av de konstigaste namnen som finns. Shahriyar har blivit en nära vän till mig successivt genom de senaste åren. Han gav mig chansen att jobba som line producer på hans kommande långfilm som vi filmar i mars 2011. En tremånadersanställning. Hade jag haft kvar jobbet på Aftonbladet hade jag nog inte kunnat lägga ner lika mycket tid på det här. Allting har något gott med sig. Tack Shahriyar.

Jag har så många vänner. Jag är väldigt tacksam och stolt över att få ha er alla i mitt liv. Det är få förunnat.

Vänner, familj och bekanta. Låt 2011 bli en enda stor fest av lycka och framgång. Stötta varandra i svåra stunder och var rädd om varandra. Det är vi och ni – oss tillsammans – som ger livet en mening. En mening full av liv och kärlek.

Det kommer bli en stor 30-årsfest.

2011 rivstartar med flera olika filmprojekt. Både långfilmer och kortfilmer. Först ut är kortfilmen Terminalen som har fått beviljat produktionsstöd från Film Gävleborg och Film i Uppland. En rysare.

Tack alla för att ni finns. I medgång och motgång.

Om sju timmar är det nytt år.

Lyckan kommer lyckan går. Jag är lycklig. Hoppas ni också är det.

Skål för det nya året.

Tillbaka på kontoret om en stund.
Vi drunknar snart i ansökningar.

- Är jag snygg nu, Sebastian?
- Du ser ut som en apa! Lite mer stil tack!

Sebastian och William spelar tv-spel.

Sebastian skrattar:
- Pappa, William gjorde självmål".

William ler med hela ansiktet:
- Pappa, visst är jag duktig?"

Min stora/lilla kille var så söt. Han sjöng så högt och höll ställningarna när dom andra kom av sig. Och hela tiden det där stora William-leendet :)

Orion-regissören Elias och medproducent Thomas var på kontoret idag för att ge lite info kring en typ av kamera vi funderar på att skjuta med.

Det är ett lyxproblem: Ska vi filma på RED eller inte?


Shahriyar och Elias

Jag och Erol hade ett bra möte med en investerare i torsdags angående en långfilm som har preliminär inspelning i sommar.
För ett par år sedan beviljades projektet produktionsstöd från Svenska Filminstitutet, Nordisk Film, SVT och Film i Väst.
Men av olika anledningar tackade vi nej. Nu känner vi att det är dags att skjuta!

På onsdag börjar jag min anställning i Stockholm. Jag ska vara line producer (ja, typ producent) till min vän och kollega Shahriyar Latifzadehs nya långfilm. Vi ska jobba, jobba, och jobba med alla förberedelser på ett kontor i Vasastan under tre månaders tid. Manus, provfilmning, inspelningsschema, team, locations, budgetering etc etc. Ja, allt helt enkelt, så när vi är inne i mitten av mars ska allt vara klart för tagning uppe i Östersund.

Tyvärr fick vi ett avhopp av producenten till långfilmen Sex, drugs & Tonårstankar på grund av personliga anledningar, men vi har en del intresserade så vi hoppas fortfarande på inspelning nästa år.

Min vapendragare Henrik Sjöman och jag har inlett förproduktion till ett nytt projekt som är en unik story - vi hoppas på inspelning hösten 2011.

Sen är det lite pilotinspelningar och någon kortfilm.
Med andra ord:
2011 är alltså fullspikat och vi hoppas att det inte kommer allt för många käppar i hjulet!

Vi har varit på Sandrew Metronome och visat Orion i deras biograf för de två distributionscheferna och fick ett fantastiskt bemötande.
Den ena distributionschefen sa med tårar i ögonen att det var en helt fantastisk berättelse som berör på många olika sätt.

Snart är det dags!

Director: Elias Kababa
Producer: Johan Häll, Thomas Aziz, Henrik Sjöman
Screenplay: Johan Häll

(c) TS Produktion AB, Sjöman Production

www.orionfilmen.se